Halmstad tingsrätts historia
Ännu långt in på 1960-talet fanns i Sverige två olika slag av allmän underrätt. Alltsedan kung Magnus Erikssons dagar på 1300-talet hade man utöver landsbygdens häradsrätter, där häradshövdningen enligt urgammal sed dömde med nämnd, i städerna en rättskipning, som handhades av borgmästare och råd, senare rådstuvurätten, vars namn med tiden kom att moderniseras till rådhusrätten. De skilda domstolsslagen berodde på att olika lagar gällde för land och för stad, lagar som hade sin grund i olika ekonomiska behov. Landsbygdens näringsliv var helt präglat av de areella näringarna, medan stadsbefolkningen efter tysk modell hade ensamrätt på handel och hantverk.
Detta svenska system kom att i och med freden i Brömsebro 1645 införas även i Halland, även om de då nya svenska domstolarna fram till 1680-talet dömde efter dansk lag.
I södra Halland finns sedan gammalt tre härader, Halmstads, Tönnersjö och Höks härader. Dessa tre utgjorde alltsedan i vart fall 1680-talet en domsaga, dvs de hade gemensam häradshövding. Domsagan kom senare att benämnas Hallands södra domsaga. I domsagan fanns två häradsrätter, Halmstads och Tönnersjö häradsrätt och Höks häradsrätt. Ting hölls på olika platser, för Halmstads och Tönnersjö härader sedan 1891 i Halmstad och för Höks häradsrätt sedan 1916 i Laholm. Det ankom på befolkningen i häraderna att bygga och vidmakthålla tingshus. För detta ändamål fanns en specialkommun, kallad tingshusbyggnadsskyldige, som hade egen beskattningsrätt. I de två städerna Halmstad och Laholm satt rätten i rådhuset. Rätten var stadens egen angelägenhet och borgmästaren och hans bisittare, rådmännen, hade utöver dömandet administrativa uppgifter som stadens styrelse, som sådan kallad magistraten.
År 1949 trädde en ny rättegångsbalk i kraft. Samtidigt upphörde rådhusrätten i Laholm. Staden lades under landsrätt, som termen löd. Dessa område lades till Hallands södra domsaga.
År 1971 infördes en enhetlig, statlig underrättsorganisation i riket. Häradsrätterna och rådhusrätterna ersattes av tingsrätter. Den nybildade Halmstads tingsrätt kom så småningom att, med undantag för Östra Karups socken, omfatta områdena för Halmstads stad och Hallands södra domsaga jämte Drängsereds socken i Årstads härad i Halland och de socknar i Västbo härad i Småland som ingår i den vid denna tid nybildade Hylte kommun.
Denna Halmstads tingsrätt, vars domsaga omfattar Halmstads, Hylte och Laholms kommuner, flyttade år 1978 in i ett nybyggt tingshus vid Södra vägen i Halmstad. Under tiden fram till 2002 hölls ting även i tingshuset i Laholm.
Författare Nils Ljunggren, lagman vid Halmstads tingsrätt 1980-2001
Halmstads tingsrätt är den senaste tingsrätten som genom statsheraldikerns i Riksarkivet har antagit ett eget vapen. Balansvågen finns i alla tingsrättsvapen och symboliserar dömandet. De tre krönta hjärtan kommer från Halmstads vapen. Leoparden (i heraldiken ett utåt sett, gående lejon) syftar på lejonet i Hallands vapen och påminner om leoparden i Varbergs tingsrätts vapen.
Blasonering: I blått fält en bjälke av silver, belagd med tre röda hjärtan krönta med öppna kronor av guld, åtföljd ovan av en balansvåg av silver och nedan av en med öppen krona krönt leopard av silver med röd beväring. Skölden är krönt med kunglig krona.
Konstnär: Vladimir A. Sagerlund, Riksarkivet.
Heraldik
Är läran om den typ av märken som kallas vapen och deras historia, men framför allt regelverket för hur de utformas och används. Inom heraldiken finns också en särskild terminologi, vilken underlättar blasonering (beskrivning) samt jämförelse mellan likartade vapen.
Den som vetenskapligt eller konstnärligt ägnar sig åt heraldik kallas heraldiker. Den som har som yrke att övervaka heraldiken kallas härold. Under medeltiden användes även titeln vapenkung för den främste av härolderna (och i Storbritannien gäller ännu titeln King of Arms). I Sverige kom titeln riksheraldiker under 1600-talet att ersätta titeln vapenkung. Sedan 1953 finns befattningen statsheraldiker, som är en ämbetsman vid Riksarkivet, i motsats till äldre tiders riksheraldiker, som var ett självständigt ämbete. Vid kungl. hovstaterna finns en särskild vapenmålare vid Kungl. Maj:ts orden som har ett visst ansvar för heraldiken inom ordensväsendet.
Vad som gör ett vapen heraldiskt
Den enda nödvändiga och alltid centrala delen av ett vapen är vapenskölden. Skölden kan sedan omgivas av ytterligare symboler, såsom en hjälm eller krona ovanpå skölden, sköldhållare vid sidan om eller bakom skölden, devisband, ordenstecken m.m. Av hävd gäller att ju högre rang, enligt det gamla ståndssamhället, ägaren till ett vapen har, desto flera bisymboler kan han utrusta vapnet med; detta var förr också reglerat i lag. Också detaljutformningen av många bisymboler, särskilt hjälmar och kronor, används för att upplysa om ägarens rang eller natur – varje adlig och furstlig rang har sin rangkrona, en stad kan ha murkrona.
(Källa: Wikipedia)